Mary goes to visit Elisabeth and the Holy Ghost tells Elisabeth about Mary"s baby. Elisabeth"s son is born and they name him John as the angel instructed them. Zacharias is able to speak again.

The angel Gabriel comes to Mary and tells her she is to be the mother of the Son of God.

An angel tells Zacharias that he and his wife, Elisabeth, will have a son even though they are both very old. Zacharias doesn"t believe the angel, so the angel tells him he will not be able to talk until the child is born.

Heavenly Father's plan provides everyone a way to return to live with Him through the sacrifice of His son, Jesus Christ. His prophets tell us what we should do.

John Erik Forsgren var endast nio år gammal då han år 1825 i sin födelsestad Gävle tog värvning som skeppsgosse. Han seglade jorden runt i många år och gick år 1842 iland i Boston, USA.

Där kom han i kontakt med missionärer från Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga och blev snabbt döpt in i kyrkan. John Forsgren bestämde sig för att ta sig till Nauvoo i Illinois för att träffa profeten Joseph Smith. På senhösten 1843 nådde John Forgren fram till Nauvoo. Han slog sig ner i staden och blev där den ende svensk som personligen träffade och undervisades av Joseph Smith. På sommaren år 1844 dödades Joseph Smith och ledarskapet för kyrkan övertogs av Brigham Young. Förföljelserna mot kyrkans medlemmar fortsatte och det svåra, men inspirerade beslutet togs att inleda den stora marschen från Nauvoo mot Utah.

I samarbete med regeringen i Washington uttaxerades 500 man för att utgöra den s.k Mormon Batalion. John Forsgren var en av dessa soldater, som genomförde en mycket lång marsch söderut för att sedan vika av västerut och så småningom nå fram till Kalifornien. The Mormon Batalion behövde aldrig sättas in i kriget mot Mexico. Från Kalifornien började därför John Forsgren en ny marsch. Denna gång var målet Salt Lake City, dit han kom tre månader efter det att Brigham Young hade anlänt dit i juli år 1847.

I Salt Lake City påbörjade John Forsgren uppförandet av ett hem och gifte sig. På generalkonferensen den 15 oktober 1849 kallade Brigham Young honom att ta sig tillbaka till Sverige och bli kyrkans förste missionär i landet.

Återigen tog John Forsgren på sig vandringsskorna och gick österut tills han nådde Missouri vid Mississippi. Med båt seglade han nedför floden och kom via New York samt England till Danmark där Erastus Snow var missionspresident för de skandinaviska länderna. John Forsgren accepterade med glädje att åka till Sverige.

Den 19 juni 1850 påbörjade han, med tårfyllda ögon, färden till Gävle med ångbåt från Köpenhamn.

John såg fram mot att få träffa sin far John Olof, men denne var på resa till Amerika. Systern Kristina Erika och brodern Peter Adolph var de första som träffade John efter 25 års bortavaro från Gävle.

Enligt berättelser hade Kristina en tid tidigare sett en syn under en högmässa. Hon såg att en man med tre böcker skulle komma under sommaren. De som trodde på mannens budskap skulle bli frälsta.

När John Forsgren den 5 juli knackade på hennes dörr och hade tre böcker med sig stämde allt för Kristina.

Det första dopet - den 26 juli 1850

Brodern Peter som var lungsjuk botades genom bön och prästadömets välsignelse. Han kom snabbt till tro och Peter Forsgren blev den förste medlemmen i hela Skandinavien när han döptes den 26 juli 1850 utanför Gävle.

Kort efter Peters dop döptes också Kristina och två andra personer.

Vid tiden för John Forsgrens verksamhet i Gävle gällde konventikelplakatet, som förbjöd andra än statskyrkans präster att hålla religiösa möten. Därför dröjde det inte länge förrän Gävles präster och andra myndighetspersoner fick upp ögonen för John Forsgren och hans verksamhet.

John Forsgren beslöt sig därför att resa vidare till Stockholm den 3 augusti, men båtens avgångstid passade inte och han blev kvar ytterligare en tid i Gävle.

Den 6 augusti anordnade John Forsgren, på initiativ av en grupp emigranter ett möte i en skogsbacke utanför staden. Han predikade med sådan framgång att inte mindre än sjutton emigranter lät döpa sig. Följande dag organiserade John Forsgren de nyomvända emigranterna till den första svenska församlingen med två äldster som ledare. Gruppen seglade sedan iväg till USA och ingen vet vad som hände denna grupp av medlemmar.

Den 7 augusti, höll John Forsgren ett nytt offentligt möte och blev efter dess slut arresterad.

När polisen presenterade sin fånge för en stor skara gävlebor och kallade honom "dopparen" ropade någon istället ett leve för "profeten" och man hurrade för John Forsgren.

Den 8 augusti inleddes förhören inför kyrkorådet, stadsfiskalen och landssekreteraren. Slutligen ställdes John Forsgren inför Gävles borgmästare.

I ett brev till första presidentskapet i Salt Lake City skrev missionspresident Erastus Snow följande:

"…kyrkorådet och polisen var samlade. Där hade han (John Forsgren) ytterligare ett tillfälle att bära vittnesbörd om sanningen, ty när de fortsatte med sina anklagelser om vad han sagt och gjort, förklarade han och bar vittnesbörd. Han anklagades bl.a för att ha botat sjuka. Kyrkorådet kallade in Johns bror Peter för att få honom undersökt, eftersom de trodde att han fortfarande var sjuk. Men när Peter kom, vittnade han med kraft att han var frisk och att han helats med Guds kraft, genom brodern John. Läkare beordrades undersöka Peter och fann att han var frisk. Läkaren konstaterade också att John Forsgren inte var sinnessjuk utan hade väl reda på vad han gjorde".

John Forsgren förvisas ur landet

Under förhören frågade åklagaren om Peter hade en bild på Josef Smith. Peter svarade ja och överlämnade en bild på profeten, varvid åklagaren brände upp bilden.

Myndigheterna beslutade att stadsförvisa John Forsgren och sända honom till Stockholm för vidare förhör. Stadsfiskalen föreslog att John skulle slås i järnbojor. Efter ytterligare rådslag beslutade man sig dock för att John Forsgren skulle slippa bojorna. I hans pass skrev man in:

" bäraren av detta pass mottog det den 3 augusti inför sin avresa till Stockholm, men kunde inte avresa nämnda dag. Nordamerikas konsul, här närvarande, har tagit sin hand ifrån honom och lämnar honom utan skydd. Bäraren av detta pass har under de senaste dagarna stört den allmänna ordningen genom att illegalt predika i hamnmagasin och på friluftsmöten inför hundratals personer. Han har dessutom döpt ett stort antal vuxna vid havsstranden. För dessa förseelser skall han före klockan 8 i morgon bittida ha lämnat Gävle med bestämmelseort enligt ovan.

Gefle landskansli den 8 augusti".

Följande dag avreste båten med John Forsgren till Stockholm. Där väntade polisen och under tre dagar hölls han arresterad och förhördes. Ryktet om honom nådde genom tidningsartiklar ut bland allmänheten och nyfikenheten var stor när John Forsgren släpptes. Myndigheterna beslutade sig för att landsförvisa John Forsgren.

USA:s ambassadör tillät inte myndigheterna att hålla John Forsgren fängslad i väntan på ett lämpligt fartyg som kunde ta honom till USA. Han förbjöds dock att hålla offentliga möten under tiden. Istället inbjöds John Forsgren till många hem och predikade där liksom vid privata samlingar i Liljanskogen, bakom nuvarande Stockholm stadion. Han fick många vänner under sin månadslånga vistelse i huvudstaden.

Erastus Snow skriver: "…äldste Forsgren infångades av polisen den 10 september och togs ombord på ett skepp som skulle segla till Amerika och New York. Han pass utfärdades för den staden och hans biljett betalades…".

John Forsgren till Danmark

Speciella instruktioner gavs till kaptenen att inte låta John Forsgren gå iland när man skulle betala Öresundstull i Helsingör. John lyckades emellertid komma iland i Helsingör men arresterades av den danska polisen. Den danske ambassadören Walter Forward befann sig dock i Helsingör. Han tog John Forsgren under sitt beskydd och eskorterade honom till Köpenhamn där John Forsgren återförenades med sin missionspresident Erastus Snow.

Med stark tro och hängivenhet fullföljde äldste John Forsgren sin mission under två år i Danmark. Han presiderade bl.a över Köpenhamns gren, var assistent till president Snow och blev tillfälligt efter president Snows avlösning den som presiderade över missionen.

Den 20 december 1852 ledde John Forsgren en grupp på 294 skandinaviska medlemmar som via Liverpool emigrerade till Utah. I gruppen fanns bl.a Kristina Forsgren och Peter Forsgren. Den 30 september 1853 nådde de Salt Lake City i Utah.

John Forsgren bosatte sig norr om Salt Lake City och dog där den 22 januari 1890.

Efter John Forsgren dröjde det några år innan nya missionärer kom till Sverige. Den första församlingen startade i Skönabäck i Skåne år 1853.

Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga är en av de snabbast växande kristna kyrkorna i världen.

Det har funnits medlemmar i kyrkan i Sverige sedan 1850.

Idag har kyrkan ca: 9000 medlemmar i Sverige och över 13 miljoner i hela världen.

I Sverige har kyrkan 45 församlingar och 39 egna kyrkobyggnader. De övriga kyrkobyggnaderna hyrs.

1985 invigdes ett tempel i Västerhaninge, 25 kilometer söder om Stockholm.

Just nu verkar ca: 80-90 talet missionärer från många länder i Sverige. Många svenska missionärer har kallats att tjäna i andra länder.

Kyrkans historia i Sverige tog sin början 1850 när den svenskfödde sjömannen John Erik Forsgren, som blivit medlem i kyrkan i USA, återvände till sitt hemland för att sprida kyrkans budskap.

Han anlände till sin hemstad Gävle i juni 1850 där han den 26 juli döpte sin bror Peter Adolf. Detta var det första dopet i Skandinavien. En vecka senare döpte han sin syster Christina Erika. Både Peter och Christina utvandrade till Utah 1852 med den första stora gruppen av emigranter.

John Forsgren anklagades för att ha predikat, döpt och helbrägdagjort, vilket enligt svensk lag var förbehållet den lutherska kyrkans prästerskap, och blev efter några månader utvisad ur landet.

I Danmark hade 1849 en ny grundlag antagits som innebar en liberalare inställning till religion och en vidgad pressfrihet. Detta ledde till att många svenskar döptes i Danmark och senare spred budskapet i Sverige, där de första församlingarna organiserades 1853 i Skåne.

Trots böter, fängelsestraff och landsförvisningar, förföljelser, förtal och förvrängningar av kyrkans tro och lära tillväxte kyrkan över hela landet och 1905 kunde den Svenska missionen, omfattande Sverige, Finland och Ryssland, organiseras med huvudsäte i Stockholm.

Den svenskspråkiga tidskriften Nordstjärnan, sedan 1999 Liahona, utkom med sitt första nummer i januari 1877, följd av den första svenska översättningen av Mormon bok 1878.

Under åren fram till 1905 döptes 16 859 personer varav 7 367 valde att utvandra hellre än att utsätta sig för trakasserierna och förtalet av oliktänkande.

Under första hälften av 1900 talet med två världskrig och 30-talets depression dämpades tillväxten som följd av färre missionärer och ett intensivt motstånd och kampanjer mot kyrkan. Man lyckades till och med manipulera myndigheterna att 1912 till 1915 ge ekonomiskt stöd till dessa kampanjerna.

Senare utveckling

Trots problemen i samband med det motstånd som kyrkan mötte samt två världskrig i Europa, fortsatte kyrkans tillväxt i Sverige. 1905 delades Skandinaviska missionen och Sverige blev en egen mission. En byggnad inköptes på Svartensgatan 3 på Södermalm i Stockholm. Efter ombyggnad och invigning inrymde den huvudkontoret för den nyligen organiserade Svenska missionen, som också omfattade Finland och Ryssland. Fastigheten inköptes 1979 av Stockholms kommun och inskriptionen med kyrkans namn ovanför entrén har gjort att kommunen anser byggnaden ha kulturhistoriskt värde.
 
1920 var Sverige uppdelat i sex distrikt bestående av ett antal församlingar. Distriktskonferenser hölls i Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Gävle och Sundsvall. Det största antalet medlemmar fanns i Stockholms distrikt.
 
Som följd av andra världskriget kallades alla utländska missionärer hem 1939, men de kunde återvända 1946. Under krigsåren fortsatte kyrkan att växa under ledarskap av C Fritz Johansson och ett antal svenska missionärer. Under dessa år gjordes stora insatser för att ge hjälp till grannförsamlingarna i Norge och Danmark.
 
Eben R T Blomquist, en emigrant från Sverige, anlände till Stockholm den 7 februari 1946 efter att ha kallats av kyrkans presidentskap som president för Svenska missionen. Under de följande tre åren verkade omkring 150 missionärer i Sverige. Villor inköptes i många städer och renoverades till möteshus för det växande antalet medlemmar. En överenskommelse träffades med de svenska myndigheterna som tillät kyrkan att mikrofilma alla kyrkoböcker. Den sista grupputvandringen av medlemmar till Salt Lake City i Utah ägde rum 1948 och 1949.
 
Den första nya kyrkobyggnaden som kyrkan lät uppföra i Sverige var kapellet i Malmö. Det stod klart 1964 och följdes snart av andra i de större städerna. Medlemmarnas trofasthet ledde till att kyrkan lät uppföra ett vackert tempel i Västerhaninge, 25 kilometer söder om Stockholm, 1985. Ett tempel anses vara ett "Herrens hus" där heliga förordningar utförs, bland annat äktenskap för tid och all evighet. Idag finns ett 100-tal tempel i hela världen. Templet i Stockholm betjänar för närvarande medlemmarna i Stockholms två stavar, Umeå distrik och Norge. (Tidigare bekänade templet Sverige, Norge, Danmark, Finland, Estland, Lettland, Litauen och Ryssland.)

Nya tempel finns även nu i Danmark och Finland.
 
Den första staven organiserades i Stockholm den 20 april 1975, den andra i Göteborg den 20 november 1977. Sedan dess har ytterligare två stavar organiserats: ännu en stav i Stockholm den 20 augusti 1995 samt i Malmö den 1 september 1996. En stav motsvarar den svenska kyrkans stift och omfattar flera församlingar inom ett angivet område.