Heavenly Father's plan provides everyone a way to return to live with Him through the sacrifice of His son, Jesus Christ. His prophets tell us what we should do.

John Erik Forsgren var endast nio år gammal då han år 1825 i sin födelsestad Gävle tog värvning som skeppsgosse. Han seglade jorden runt i många år och gick år 1842 iland i Boston, USA.

Där kom han i kontakt med missionärer från Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga och blev snabbt döpt in i kyrkan. John Forsgren bestämde sig för att ta sig till Nauvoo i Illinois för att träffa profeten Joseph Smith. På senhösten 1843 nådde John Forgren fram till Nauvoo. Han slog sig ner i staden och blev där den ende svensk som personligen träffade och undervisades av Joseph Smith. På sommaren år 1844 dödades Joseph Smith och ledarskapet för kyrkan övertogs av Brigham Young. Förföljelserna mot kyrkans medlemmar fortsatte och det svåra, men inspirerade beslutet togs att inleda den stora marschen från Nauvoo mot Utah.

I samarbete med regeringen i Washington uttaxerades 500 man för att utgöra den s.k Mormon Batalion. John Forsgren var en av dessa soldater, som genomförde en mycket lång marsch söderut för att sedan vika av västerut och så småningom nå fram till Kalifornien. The Mormon Batalion behövde aldrig sättas in i kriget mot Mexico. Från Kalifornien började därför John Forsgren en ny marsch. Denna gång var målet Salt Lake City, dit han kom tre månader efter det att Brigham Young hade anlänt dit i juli år 1847.

I Salt Lake City påbörjade John Forsgren uppförandet av ett hem och gifte sig. På generalkonferensen den 15 oktober 1849 kallade Brigham Young honom att ta sig tillbaka till Sverige och bli kyrkans förste missionär i landet.

Återigen tog John Forsgren på sig vandringsskorna och gick österut tills han nådde Missouri vid Mississippi. Med båt seglade han nedför floden och kom via New York samt England till Danmark där Erastus Snow var missionspresident för de skandinaviska länderna. John Forsgren accepterade med glädje att åka till Sverige.

Den 19 juni 1850 påbörjade han, med tårfyllda ögon, färden till Gävle med ångbåt från Köpenhamn.

John såg fram mot att få träffa sin far John Olof, men denne var på resa till Amerika. Systern Kristina Erika och brodern Peter Adolph var de första som träffade John efter 25 års bortavaro från Gävle.

Enligt berättelser hade Kristina en tid tidigare sett en syn under en högmässa. Hon såg att en man med tre böcker skulle komma under sommaren. De som trodde på mannens budskap skulle bli frälsta.

När John Forsgren den 5 juli knackade på hennes dörr och hade tre böcker med sig stämde allt för Kristina.

Det första dopet - den 26 juli 1850

Brodern Peter som var lungsjuk botades genom bön och prästadömets välsignelse. Han kom snabbt till tro och Peter Forsgren blev den förste medlemmen i hela Skandinavien när han döptes den 26 juli 1850 utanför Gävle.

Kort efter Peters dop döptes också Kristina och två andra personer.

Vid tiden för John Forsgrens verksamhet i Gävle gällde konventikelplakatet, som förbjöd andra än statskyrkans präster att hålla religiösa möten. Därför dröjde det inte länge förrän Gävles präster och andra myndighetspersoner fick upp ögonen för John Forsgren och hans verksamhet.

John Forsgren beslöt sig därför att resa vidare till Stockholm den 3 augusti, men båtens avgångstid passade inte och han blev kvar ytterligare en tid i Gävle.

Den 6 augusti anordnade John Forsgren, på initiativ av en grupp emigranter ett möte i en skogsbacke utanför staden. Han predikade med sådan framgång att inte mindre än sjutton emigranter lät döpa sig. Följande dag organiserade John Forsgren de nyomvända emigranterna till den första svenska församlingen med två äldster som ledare. Gruppen seglade sedan iväg till USA och ingen vet vad som hände denna grupp av medlemmar.

Den 7 augusti, höll John Forsgren ett nytt offentligt möte och blev efter dess slut arresterad.

När polisen presenterade sin fånge för en stor skara gävlebor och kallade honom "dopparen" ropade någon istället ett leve för "profeten" och man hurrade för John Forsgren.

Den 8 augusti inleddes förhören inför kyrkorådet, stadsfiskalen och landssekreteraren. Slutligen ställdes John Forsgren inför Gävles borgmästare.

I ett brev till första presidentskapet i Salt Lake City skrev missionspresident Erastus Snow följande:

"…kyrkorådet och polisen var samlade. Där hade han (John Forsgren) ytterligare ett tillfälle att bära vittnesbörd om sanningen, ty när de fortsatte med sina anklagelser om vad han sagt och gjort, förklarade han och bar vittnesbörd. Han anklagades bl.a för att ha botat sjuka. Kyrkorådet kallade in Johns bror Peter för att få honom undersökt, eftersom de trodde att han fortfarande var sjuk. Men när Peter kom, vittnade han med kraft att han var frisk och att han helats med Guds kraft, genom brodern John. Läkare beordrades undersöka Peter och fann att han var frisk. Läkaren konstaterade också att John Forsgren inte var sinnessjuk utan hade väl reda på vad han gjorde".

John Forsgren förvisas ur landet

Under förhören frågade åklagaren om Peter hade en bild på Josef Smith. Peter svarade ja och överlämnade en bild på profeten, varvid åklagaren brände upp bilden.

Myndigheterna beslutade att stadsförvisa John Forsgren och sända honom till Stockholm för vidare förhör. Stadsfiskalen föreslog att John skulle slås i järnbojor. Efter ytterligare rådslag beslutade man sig dock för att John Forsgren skulle slippa bojorna. I hans pass skrev man in:

" bäraren av detta pass mottog det den 3 augusti inför sin avresa till Stockholm, men kunde inte avresa nämnda dag. Nordamerikas konsul, här närvarande, har tagit sin hand ifrån honom och lämnar honom utan skydd. Bäraren av detta pass har under de senaste dagarna stört den allmänna ordningen genom att illegalt predika i hamnmagasin och på friluftsmöten inför hundratals personer. Han har dessutom döpt ett stort antal vuxna vid havsstranden. För dessa förseelser skall han före klockan 8 i morgon bittida ha lämnat Gävle med bestämmelseort enligt ovan.

Gefle landskansli den 8 augusti".

Följande dag avreste båten med John Forsgren till Stockholm. Där väntade polisen och under tre dagar hölls han arresterad och förhördes. Ryktet om honom nådde genom tidningsartiklar ut bland allmänheten och nyfikenheten var stor när John Forsgren släpptes. Myndigheterna beslutade sig för att landsförvisa John Forsgren.

USA:s ambassadör tillät inte myndigheterna att hålla John Forsgren fängslad i väntan på ett lämpligt fartyg som kunde ta honom till USA. Han förbjöds dock att hålla offentliga möten under tiden. Istället inbjöds John Forsgren till många hem och predikade där liksom vid privata samlingar i Liljanskogen, bakom nuvarande Stockholm stadion. Han fick många vänner under sin månadslånga vistelse i huvudstaden.

Erastus Snow skriver: "…äldste Forsgren infångades av polisen den 10 september och togs ombord på ett skepp som skulle segla till Amerika och New York. Han pass utfärdades för den staden och hans biljett betalades…".

John Forsgren till Danmark

Speciella instruktioner gavs till kaptenen att inte låta John Forsgren gå iland när man skulle betala Öresundstull i Helsingör. John lyckades emellertid komma iland i Helsingör men arresterades av den danska polisen. Den danske ambassadören Walter Forward befann sig dock i Helsingör. Han tog John Forsgren under sitt beskydd och eskorterade honom till Köpenhamn där John Forsgren återförenades med sin missionspresident Erastus Snow.

Med stark tro och hängivenhet fullföljde äldste John Forsgren sin mission under två år i Danmark. Han presiderade bl.a över Köpenhamns gren, var assistent till president Snow och blev tillfälligt efter president Snows avlösning den som presiderade över missionen.

Den 20 december 1852 ledde John Forsgren en grupp på 294 skandinaviska medlemmar som via Liverpool emigrerade till Utah. I gruppen fanns bl.a Kristina Forsgren och Peter Forsgren. Den 30 september 1853 nådde de Salt Lake City i Utah.

John Forsgren bosatte sig norr om Salt Lake City och dog där den 22 januari 1890.

Efter John Forsgren dröjde det några år innan nya missionärer kom till Sverige. Den första församlingen startade i Skönabäck i Skåne år 1853.

If atheist people could live their life as they wanted they probably believed in God.

Detta är sagt utav Joyce Meyer och jag kan inte göra annat än att hålla med.

För vem gillar att bli tillsagd hur du ska leva ditt liv och inte. Det är svårt nog att säga till en människa att den agerar fel, tänk då om du skulle be dom avstå från vissa saker för att det är Guds vilja.

Jag gör det för att för mig så finns det inget viktigare än vår Himmelske Fader. Det finns ingen större på denna jord och att följa hans vilja gör jag med glädje. Vissa dagar är svårare än andra, men jag gör iaf mitt bästa. Och det jag "offrar" är inte ens hälften så viktigt för mig i slutänden ändå.

Jag hör vissa säga "jag skulle aldrig klara att leva utan t.ex kaffe, ciggaretter m.m" Men inte nog med att du offrar din hälsa är det verkligen viktigare än Gud? Ja alla har vi prioriteringar och jag vet iaf vad jag står. Och jag dömer igen, människor får gärna hinka 3l kaffe om dagen för mig personligen jag tänker inte säga vad dom får och inte får göra.

Jag har inte varit medlem i Jesu Kristi Kyrka så jätte länge men jag har redan märkt stora skillnader i mitt liv och vilka välsignelser man kan få genom att följa Jesus Kristus.

Jag har fått massor med nya underbara vänner som har ställt upp och hjälpt mig. Jag lär mig hela tiden mer om mig själv och lär mig att sakta men säkert att bli en bättre människa. Jag kommer även att få mera jobb och som jag bett om detta så det kunde inte komma mer lägligt. 

Så det verkar som mitt liv kan börja att ordna upp sig. Om ni tror att jag levt som en redig Molly Mormon i mitt liv så tror ni väldigt fel. Jag flyttade hemifrån när jag var 15 år och jag har varit med om mycket som jag inte önskar någon annan människa och detta har ju naturligtvis format mig och gjort mig till en människa som jag egentligen inte ville vara och tack vare det så har jag gjort många felsteg och val i mitt liv som inte alltid var för mitt bästa. Men nu känns det som om jag kan börja våga tro på livet igen och framför allt på mig själv. Detta är enbart tack vare kyrkan och allt jag blivit undervisad om. 

Jag älskar verkligen att få kalla mig medlem i Jesu Kristi Kyrka! Förutom min dotter, såklart, så är det är det bästa jag har i mitt liv och jag är stolt över mig själv att jag vågade ta steget att döpas när inte en enda människa i min närhet är troende. Jag hade ju inte en aning om hur människor skulle döma mig. Men en viktig sak har jag lärt mig... Det spelar ingen roll hur andra människor ser på mig det som är viktigt är hur Gud ser på mig.

Förra veckan åkte jag till Stockholm med ett gäng medlemmar från min församling. Vi hade en jätte trevlig resa både dit och hem, men anledningen till att vi åkte dit var för att besöka templet. Detta var mitt första besök och jag såg mycket fram emot att få komma dit efter allt gott som människor sagt om det.

Som min rubrik säger Bet Elohim, det är hebreiska och betyder Guds Hus och när man kommer in där så märker man verkligen att det är Guds Hus. Anden är jätte stark där och alla är klädda i vitt, det är vitt överallt och det är så vackert. Det är verkligen a little piece of heaven.

Det vi gjorde där var dop för dom döda och det var verkligen helt underbart. Vilken känsla. Jätte svårt att förklara men det var så fint.

Det blev en snabb visit men jag är verkligen glad att jag åkte dit, men ska nog åka dit så fort jag kan igen. 

På mitt dop så hade jag en tjej som sjöng. Hon var bara 13 år (då) och är super duktig. När hon var där innan och övade så filmade jag henne och när jag lyssnar på denna låt så kommer jag alltid att minnas mitt dop och vilken underbar dag det var.

Jag är så tacksam för att missionärerna kom och knackade på min dörr så jag kunde få evangeliet i mitt liv och för alla underbara människor som jag lärt och känna och som nu finns i mitt liv <3

28/8-2010 en dag att minnas för evigt

Missionärerna i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga är aktivt engagerade i att undervisa om Jesu Kristi återställda evangelium. Över 60 000 frivilliga missionärer över hela världen tycker om att berätta om glädjen de känner tack vare evangeliet. De flesta av dem är unga ca 19-24 år ensamstående män eller kvinnor som verkar på heltid under 18 till 24 månader på egen bekostnad.

De berättar om Jesus Kristus och om försoningen han fullbordade för alla människor. De berättar om den storslagna försoningsplan varigenom vår Fader i himlen gör det möjligt för alla människor att återvända till honom.

Just nu verkar ca: 80-90st missionärer från många länder i Sverige. Många svenska missionärer har kallats att tjäna i andra länder.