Då var det dags för en ny blogg igen då. Jag gillar inte att byta tusen gånger men jag tröttnade på min gamla och hade ingen blogglust alls men jag tänkte om jag skriver om något som ligger mig väldigt varmt om hjärtat så kanske det är roligare.

Jag heter Christine bor i Trollhättan med min dotter Emma och våra djur, två hundar och en katt. Den 28 augusti 2010 hände det något annorlunda i mitt liv. Jag döpte mig och blev medlem i Jesu Kristi Kyrka. Förutom den dagen när Emma föddes så var detta den bästa dagen i mitt liv och det bästa valet jag någonsin har gjort.

Det tog inte så lång tid för mig att komma fram till detta valet, 51 dagar fick jag räknat ut från den första gången det kom missionärer och knackade på min dörr. Och från första stund så har detta bara känts helt rätt, jag har aldrig tvekat en sekund på att jag gjort fel val i mitt liv som jag kan ha gjort med många andra saker. 51 dagar är extremt kort tid för många och speciellt svenskar som säkert är världens största atiester, men när det rätt så är det och då är det faktiskt inte så mycket att fundera på.

Jag har träffat så mycket underbara människor i kyrkan. Alla är varma och välkomnande och det är ingen som dömer mig för något. Alla är väldigt hjälpsamma och lever i stort sett för att tjäna andra. Detta har blivit en helt ny värld för mig, en positiv värld där man vill hjälpa varandra, där man älskar varandra, där man är ärlig och inte går bakom ryggen på någon. Sen så kanske inte alla mormoner i hela världen är sådana, men så är det ju med alla religioner och även utanför religionerna, det finns bra och dåliga utav alla det kommer man ju aldrig ifrån.

Min dotter Emma är inte lika förtjust i detta som jag är. Det kan kännas lite tråkigt för jag har redan sett på såhär kort tid hur mycket välsignelser och kärlek man kan få men hon är inte längre helt anti vilket jag tycker känns skönt men jag kommer aldrig någonsin att tvinga henne göra något hon inte vill. Och det har ju inte bara med religion att göra det har ju även med resten av livet att göra. Hon är en fri människa och ska få göra egna val, fast nu kanske hon är för liten att göra vissa val men skulle aldrig tvinga henne. Som för något år sen så ville jag att hon skulle börja att spela tennis, men det tyckte ju inte hon ska jag tvinga henne då för att JAG vill det??? Nä att tvinga på barn religion eller annat är bara fel. tycker jag för man vill väl ha ett barn som har en egen vilja som kan klara sig själv i livet inte en osäker som förlitar sig på att föräldrarna ska göra valen åt dom. Sen kan jag styra in Emma på rätt väg, men det är något hela annat tycker jag. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag fick några frågor från en läsare och eftersom det blev några frågor bestämde jag mig för att svara på dom i ett inlägg istället. So here we go.... :)   Hur kommer det sig att du kom i kontakt med mormonkyrkan och varför just den kyrkan och in...